Årskrönika 2012

2011 var för oss en riktig berg och dalbana och vi fick erfara extermt mycket förändringar och tuffa besked och insikter. Jag avslutade 2011 med att konstatera att 2012 kommer bli ett mellanår, ett väntansår.  Och mycket riktigt blev det så. 2012 var mycket lugnare och vi har mest väntat och funnit oss i att vänta.

Jag startade året med en lista över saker jag skall göra 2012. Den såg ut så här:

• Medgivandeutredning
• Få fast anställning
• Bygga altan
• Kanske ha 30-årsfest
• Njuta av att ha normala arbetstider
• Träna

Och ungefär så har livet sett ut. Bortsett från att vi inte kommit igång med altanen.

Januari- Vi skickar in ansökan till kommunen om att få starta medgivandeutredning för adoption.

Februari- Kantas av många kalas I princip varje helg är vi på 30- eller 40 års kalas på olika ställen i Sverige.

Vi får även beslut från Försäkringskassan om att vi blir beviljade ersättning för vår äggdonationsbehandling vi ansökt om ersättning för.

Jag får även ett kusinbarn, så min kusin fick sin andra pojk! 

Mars - Tröttnat på att ha ett rum som väntar att renoveras upp till Barnrum. Inser att det kommer dröja och tar tag i det så vi får renovera det till något annat än barnrum sålänge.

Före 

Efter

I mars visas även programserien Svenska Dialektmysterier. Fredrik Lindström besöker min far och min far och flera andra jag känner är med i programmet i egenskap av ö-bor med dialekt. Lite orolig var jag allt hur de skulle framställas, men det var ett fint program! :)

April- Jag fyller 30 och har 30-årsfest

Ett par vänner berättar att dom blivit gravida. De slutade med p-piller efter hört våran historia och blev gravida på första försöket.

Maj- Vi påbörjar medgivandeutredningen. Jag är orolig och funderar mycket på mitt eget ursprung och barndom. Jag bearbetar mycket för att identifiera hur detta skall komma att påverka mig i  min framtida föräldraroll

Ytterligare en vän berättar att hon är gravid. Ett par månader innan hade jag berättat om vår historia för henne vilket resulterade i att hon slutade med p-piller. Genast blev hon gravid på första försöket. 

Juni- Maken åker till Fotbolls EM i Ukraina och skall bo på Sweden-Camp ( camping) med kompisar. Först blir deras packning ett dygn försenat. De bor i det hyrda tältet utan packning första natten. När de fått sin packning dag 2 och kommit hem efter Sverige-förlust har någon stulit hela deras tält och packningen som låg i. Jag hämtar en sliten karl på Landvetter efter resan. 

Jag är på SPA med tjejkompisar. Berättar för en av dem om våra fertilitetsproblem.

Lunchar med ett par barndomsvänner och ena visar sig vara gravid i vecka 20.

Makens morfar går bort och vi går på hans begravning.

Juli - Semester. En ganska tuff semester med mycket praktiska problem. Jag gråter mycket och orkar inte ta tag i allt. Är nästan lättad i slutet av månaden över att komma tillbaka till jobbet.

Augusti - Satsar på viktnedgång inför utlandssemester. Vi har hembesök och avslutar medgivandeutredningen. Vi får även erbjudande om ny donator och vi tackar ja till behandling.

September - En veckas semester på Korsika med svärföräldrarna och makens syskon. Lovely!

Oktober - Påbörjar behandlingen med hormoner. Maken åker till Finland för att lämna sperma till våra embryon och ett par dagar senare åker jag för insättning av två befruktade embryon.

November - Jag får oväntat pluss på stickan!! Jag är i chock! 

I vecka 5+6 får jag extrema smärtor i vänster sida och åker till gynakuten. Det visar sig att jag har två graviditeter, varav en i livmodern och en utanför livmodern. Läkaren vill vänta med att operera eftersom jag har en levande gravidtet i livmodern. Tyvärr ökar smärtan och dagen efter får jag trots allt akutopereras. 

Efter operationen väntar 10 dagar av en väntan som känns så extremt lång innan vi får göra Ultraljud för att se om gravidteten i livmodern överlevde operationen. 

December - VUL 7+4 visar ett prickande hjärta och jag gråter av lättnad!

Vi är hos MVC dag 8+3 och får återigen se Pricken levande. 

Maken hämtar ut en ny tjänstebil om han beställt. Hoppas den inte är för liten för barnvagn. Vi hade ju V70 innan...

Idag nyårsafton är vi i vecka 11 + 2. Stelnade till ordentligt i morse jag jag fick se en skymt av brunaktig flytning på toapappret. Om jag grät av oro igår blev jag gravallvarlig idag och överlevnadsinstinkten tog över. Då har jag inte längre möjlighet att vara svag, utan jag måste vara stark för att överleva! Dock har jag inte sett mer av den varan under dagen. Men varje toalettbesök är nu ett stort skräckscenario! Vårt nästa Ultraljud är om exakt en vecka. Snälla, snälla låt det går bra och låt 2013 bli vårat år!  

Önskar er alla en fin Nyårsafton och att 2013 blir ett fint år för Er alla!