Min historia del 2- Infertilitetsbeskedet

Jag fick mens när jag var 13 år gammal. Oregelbunden. Men det är ju inte ovanligt att mensen är oregelbunden när man är 13-15 år... När jag var 15 år skulle man vara fräck med vännerna. P-piller var poppis. Undrar varför, man var ju ändå oskuld. Men man skulle slippa mensvärk och få regelbunden mens. Skitbra!

Jag är väl antagligen inte lätt att leva med och dessutom kräsen så jag hade inte lätt för att träffa rätt karl, så förhållanden kom och gick. Aldrig slutade jag med p-piller, för jag hade hört att det inte var bra att sluta med p-piller och sedan snabbt börja igen. Jag hoppades ju ändå hela tiden att jag snart skulle träffa mannen i mitt liv, så sluta med p-piller var väl onödigt?

Sagt och gjort, dagarna innan jag fyllde 25, 2007, dök Mr Right upp. Min älskade D. Aldrig någonsin hade något känts så bra. Jag har aldrig tidigare vågat satsa. Men denna kändes allt 100%.

Vi flyttade ihop 2008

Förlovade oss 2009

Gifte oss 2010

Är det tillåtet att vara så här lycklig?

Slutade med p-piller mars 2010 när jag var 27 år, efter att ha ätit p-piller i 12 år. Mensen var oregelbunden i början men lagom till sommaren och lugnare tempo på jobbet började den komma regelbundet. När jag började stressa på jobbet försvann den. Gravid??? Nej. Ingen mens, inget plus. Till slut uppsökte jag läkare. Trodde inte jag skulle få hjälp inom ett år. Men fick provera, pergotime & tog lite blodprov och nu skulle jag blir gravid på nolltid, väl?

Efter 2 veckor ringde läkaren tillbaka och sa att provsvaren hade kommit. Men han ville att jag skulle ta om dem för det som testerna visade var inte sannolikt. Jag tog om dem och ett par veckor senare låg ett brev med en kallelse till läkaren. *hjälp*

Mötet med läkaren:

Läkaren frågade om vi ville ha barn och ja sa:

-Ja, det är ju det som är tanken med att jag vill ha tillbaka mensen.

Han sa (efter massa annat snack): Det kommer bli en besvärlig historia för er och du behöver nog gå hem och fundera på de alternativen som finns för dig. Det är:

1) Att välja ett liv utan barn (det lyssnade jag inte på)
2) Äggdonation (det visste jag inte vad det var, så det förstod jag inte)
3) Adoption (Det hörde jag och blev helt svimmfärdig)

Det första jag sa var:
- Ja men det finns ju saker man kan göra åt sånt här, jag menar provrörsbefruktning /IVF och sånt är ju jättevanligt...

Läkaren tittade sorgset men snällt på mig och sa:
-Tyvärr K, I ditt fall är IVF ingen idé.

Du är ett sk för tidigt klimakterium. Vaddå klimmakterium jag är 28 år????? Går det? Resten hörde jag inte.

Den dagen var det som att drömmar man haft sedan man var ett litet barn sprack.

Mitt FSH låg på 60 vid två mättillfällen. FSH skall ligga på under 10 för en fertil kvinna. Om det ligger över 20 får man inte göra IVF för de är ingen idé

Läkaren hade inte tillräcklig kunskap om barnlöshet utan var tvungen att skicka mig vidare till Sahlgrenska reproduktionsmedicin.

Jag höll ihop hela mötet med läkaren. jag kom ut från vårdcentralen och bara föll ihop på marken. Ett sådant hysteriskt gråtanfall jag nog aldrig haft i mitt liv... Någon hade trampat mig på mitt innersta jag. Infertil? Klimakteriet? Det kan ju inte vara sant. Är de dags att vakna snart?

Fortsättning följer...