Jag har flyttat!

Jag har flyttat!

Till en öppen blogg. Anledningen är att jag vill blogga där jag kan visa min blogg bland mina vänner IRL. Men i min " gamla " blogg finns lite för mycket bakgrund och risk att jag "hänger ut" mina vänner när jag ventilerat händelser som berört mig därför vill jag inte visa den för någon som kan känna sig träffad eller missförstå.

Jag vill inte heller att min barnlöshetsblogg skall övergå till att bli en mammablogg.

Istället bjuder jag med er till min nya blogg för den som är intresserad! :)

Min nya blogg är http://bohusgranitochmaneter.wordpress.com/

Välkomna!

Radioinlägg om äggdonation

Mycket bra kort radioreportage om äggdonation!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5419607

Årskrönika 2012

2011 var för oss en riktig berg och dalbana och vi fick erfara extermt mycket förändringar och tuffa besked och insikter. Jag avslutade 2011 med att konstatera att 2012 kommer bli ett mellanår, ett väntansår.  Och mycket riktigt blev det så. 2012 var mycket lugnare och vi har mest väntat och funnit oss i att vänta.

Jag startade året med en lista över saker jag skall göra 2012. Den såg ut så här:

• Medgivandeutredning
• Få fast anställning
• Bygga altan
• Kanske ha 30-årsfest
• Njuta av att ha normala arbetstider
• Träna

Och ungefär så har livet sett ut. Bortsett från att vi inte kommit igång med altanen.

Januari- Vi skickar in ansökan till kommunen om att få starta medgivandeutredning för adoption.

Februari- Kantas av många kalas I princip varje helg är vi på 30- eller 40 års kalas på olika ställen i Sverige.

Vi får även beslut från Försäkringskassan om att vi blir beviljade ersättning för vår äggdonationsbehandling vi ansökt om ersättning för.

Jag får även ett kusinbarn, så min kusin fick sin andra pojk! 

Mars - Tröttnat på att ha ett rum som väntar att renoveras upp till Barnrum. Inser att det kommer dröja och tar tag i det så vi får renovera det till något annat än barnrum sålänge.

Före 

Efter

I mars visas även programserien Svenska Dialektmysterier. Fredrik Lindström besöker min far och min far och flera andra jag känner är med i programmet i egenskap av ö-bor med dialekt. Lite orolig var jag allt hur de skulle framställas, men det var ett fint program! :)

April- Jag fyller 30 och har 30-årsfest

Ett par vänner berättar att dom blivit gravida. De slutade med p-piller efter hört våran historia och blev gravida på första försöket.

Maj- Vi påbörjar medgivandeutredningen. Jag är orolig och funderar mycket på mitt eget ursprung och barndom. Jag bearbetar mycket för att identifiera hur detta skall komma att påverka mig i  min framtida föräldraroll

Ytterligare en vän berättar att hon är gravid. Ett par månader innan hade jag berättat om vår historia för henne vilket resulterade i att hon slutade med p-piller. Genast blev hon gravid på första försöket. 

Juni- Maken åker till Fotbolls EM i Ukraina och skall bo på Sweden-Camp ( camping) med kompisar. Först blir deras packning ett dygn försenat. De bor i det hyrda tältet utan packning första natten. När de fått sin packning dag 2 och kommit hem efter Sverige-förlust har någon stulit hela deras tält och packningen som låg i. Jag hämtar en sliten karl på Landvetter efter resan. 

Jag är på SPA med tjejkompisar. Berättar för en av dem om våra fertilitetsproblem.

Lunchar med ett par barndomsvänner och ena visar sig vara gravid i vecka 20.

Makens morfar går bort och vi går på hans begravning.

Juli - Semester. En ganska tuff semester med mycket praktiska problem. Jag gråter mycket och orkar inte ta tag i allt. Är nästan lättad i slutet av månaden över att komma tillbaka till jobbet.

Augusti - Satsar på viktnedgång inför utlandssemester. Vi har hembesök och avslutar medgivandeutredningen. Vi får även erbjudande om ny donator och vi tackar ja till behandling.

September - En veckas semester på Korsika med svärföräldrarna och makens syskon. Lovely!

Oktober - Påbörjar behandlingen med hormoner. Maken åker till Finland för att lämna sperma till våra embryon och ett par dagar senare åker jag för insättning av två befruktade embryon.

November - Jag får oväntat pluss på stickan!! Jag är i chock! 

I vecka 5+6 får jag extrema smärtor i vänster sida och åker till gynakuten. Det visar sig att jag har två graviditeter, varav en i livmodern och en utanför livmodern. Läkaren vill vänta med att operera eftersom jag har en levande gravidtet i livmodern. Tyvärr ökar smärtan och dagen efter får jag trots allt akutopereras. 

Efter operationen väntar 10 dagar av en väntan som känns så extremt lång innan vi får göra Ultraljud för att se om gravidteten i livmodern överlevde operationen. 

December - VUL 7+4 visar ett prickande hjärta och jag gråter av lättnad!

Vi är hos MVC dag 8+3 och får återigen se Pricken levande. 

Maken hämtar ut en ny tjänstebil om han beställt. Hoppas den inte är för liten för barnvagn. Vi hade ju V70 innan...

Idag nyårsafton är vi i vecka 11 + 2. Stelnade till ordentligt i morse jag jag fick se en skymt av brunaktig flytning på toapappret. Om jag grät av oro igår blev jag gravallvarlig idag och överlevnadsinstinkten tog över. Då har jag inte längre möjlighet att vara svag, utan jag måste vara stark för att överleva! Dock har jag inte sett mer av den varan under dagen. Men varje toalettbesök är nu ett stort skräckscenario! Vårt nästa Ultraljud är om exakt en vecka. Snälla, snälla låt det går bra och låt 2013 bli vårat år!  

Önskar er alla en fin Nyårsafton och att 2013 blir ett fint år för Er alla! 

Klara Zimmergren sommarpratar om barnlöshet

Nu har jag lyssnat en timme på Klara Zimmergrens sommarprat där hon berättar mycket gripande om sin tid om ofrivilligt barnlös. Samtidigt berättar hon mycket roligt o sarcastiskt om hur man blir bemött av omgivningen eller upplever omgivningen som ofrivilligt barnlös. Jag rekommenderar verkligen att lyssna på detta program!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5127732

Glädjande berättar hon även att de sedan några månader tillbaka är mamma genom adoption! :)

Det var mina svärföräldrar som hade lyssnat på detta och rekommenderade detta för oss!

Är du fertil lille vän?

Enligt artikel i aftonbladet idag så vill Skåne region införa möjlighet till fertilitetstest i tidig ålder. Att få information om eventuell dålig spermakvalitet eller låg äggreserv tidigt hade hjälpt till att minska den sorgen som ofrivillig barnlöshet innebär.

Självklart skulle det kosta pengar för sjukvärden, men å andra sidan skulle man kunna spara många IVF-pengar. Rent krasst skulle man ju då vid tidig ålder kunna ta ut ägg om man fick besked om dålig äggreserv.

Är glad att det faktiskt finns politiker som ägnar sig åt att hjälpa ofrivlligt barnlösa. Det kommer jag helt klart att ha i betraktande vid nästa val.

Vi är så noga med att ha allt " fixat" innan vi vågar börja " skaffa barn" Utbildning. Jobb. Boende. Hela plattformen skall sitta, innan dess är det tabu typ.

Men å andra sidan kan jag även reflektera till mig själv. Tänk OM. OM jag hade fått reda på vid tidig ålder att jag hade problem med äggreserven. Då hade jag antagligen vart mamma för längesen. MEN: Med vem? Jag garvar ibland åt tanken hur lycklig jag är med min man och vilken hiskerlig tur jag haft som inte är kvar med någon av mina ex. Inte för att det är något fel på mina ex. Men något fattades för att jag skulle känna mig helt hel som människa. Och ingen av mina ex hade nog egenligen hindrat mig om jag velat ha barn. Men jag ville  ju inte det.  Och med facit i hand när jag lever med min kärlek så är jag faktiskt glad över att jag inget visste. För att även om barnen är meningen med livet så måste man ju vara nöjd med sig själv och sitt liv för att känna att livet blir helt rätt.

Och alla andra erfarenheter? Skulle jag vilja vara utan dem för att fått barn vid 23 års ålder? Jag är nöjd med att jag fixade min utbildning. Jag är nöjd med mina arbtesliverfarenheter. Det har gett mig många perspektiv och fått mig att växa som människa. Jag skulle inte vilja byta ut den delen av mitt liv. Då tänker folk såklart: Tragiskt: Karriren är väl inte allt? Och nej, absolut inte. Men inte heller har jag valt ett liv utan barn. Jag och min skall  bli föräldrar, och det är helt klart det som är meningen med livet.

Hade jag fått barn när jag var 23 med någon av mina ex, innan utbildning och erfarenhter så hade livet säkert inte varit några problem då heller. Det hade säkert gått galant. Men jag vill faktiskt inte byta.

I efterhand är jag även väl medveten om att jag blir lycklig som adoptivmamma med min fina man. Visst jag har fått tänka om. Jag är även medveten om att första tiden kommer bli tuff och att det inte är en dans på rosor.  Men jag är faktiskt nöjd med mitt liv. Lotten att inte vara fertil är ju ingen lycka direkt, men vi gör det bästa av det och det kommer sluta väl! Vi går bara ut detta ÄNNU starkare!

Fast trots att min egen situation talar för att jag i efterhand är nöjd, så är jag väldigt positiv till förslaget att att ha möjlighet att testa tidigt! Det skulle spara så mycket sorg hos många.

Noterar dock att om jag vart singel, och fått detta besked skulle jag ha väldigt dåligt självförtroende avseende män och tänkt att detta bräcker min kvinnlighet. Min man har hjälpt mig att skjuta bort den tanken. Men framför någon annan man? ooooo, jag blir rädd när jag tänker tanken.  Även som par blir man ju rädd för sociala sammanhang som ofrivilligt barnlös och då har man ju ändå varandra.


Dagens artikel i aftonbladet kommer här.

Carola adopterar

Carola Häggkvist fick nyligen barnbesked och skall adoptera från Sydafrika. I 4 år har hon väntat på att få adoptera. Jag tyckte att DNs artikel om detta var fin. Spännande att on fick sitt efterlängtade BB precis innan hon skulle in och sjunga i finalen på The Voice. Jag hoppas dom det bästa.  Antar att Media kommet ta upp adoptionsprocessen och belysa hur byråkratisk & full av väntan vägen till ett adoptivbarn är.

Grattis Carola!

WOW!! I LÖVE Försäkringskassan!

Idag fick vi beslut från försäkringskassan. De ersätter oss för våra patientavgifter vi hade i Finland vid vår första äggdonationsbehandling.

Vi lade ut 7 410 EUR på en behandling. Sen kom vi hem och misslyckades. Det var tungt. Jag har sökt ersättning för vårdkostnaden som jag visste att jag hade rätt till. Men i den tuffa resa vi genomgått vågar man inte direkt ta hem segrar i förskott. Känns som en lite "udda" ansökan om man säger så.

Jag skickade in ansökan 10 januari och idag fick jag beslut. Mindre än 3 veckors handläggningstid. Beslutet grundar sig enligt försäkringskassan på EU-fördraget artikel 56 & 57.

Jag säger bara WOW! Det känns verkligen som en upprättelse på nåt sätt. Staten stöttar mig trots att jag måste vända mig utanför Sveriges gränser för att få behandling inom rimlig tid.

Sen skall man ju inte påstå att detta på något sätt är en vinstaffär. Exklusive adoptionsavgifter har vi lagt 133 tkr bara på att försöka få barn genom magen. Detta gör att vi kommer ner till 133-69 = 64 tkr. 64 tkr är såklart mycket pengar, men galet mycket mindre än 133. FK betalar inte resor, hotell, mediciner mm samt att vi inte begärt ersättning för någon av våra  FET-behandlingar. Vi sökte endast för den stora, dyra behandlingen: ET.

Tack snälla försäkringskassan! Tack snälla EU-fördraget!

Fina ord om adoption

Jag läste i en så himla fin text i min bloggvän "Märtas" blogg att jag var tvungen att föra den fina vidare. Jag blev helt varm i hjärtat av att läsa detta:

Att vara adopterad

En skolklass fick i uppgift att rita en teckning av hela sin familj.

Sedan skulle eleverna visa teckningarna för varandra.

En pojke med mörk hud och afrokrulligt hår visade fram sin teckning, och de andra i klassen förundrades över att hans mamma och pappa var vita. 

”Det är för att jag är adopterad”, svarade pojken. 

”Vad betyder adopterad?” frågade klasskompisarna.

”Det betyder att när jag var en liten baby växte jag i mammas hjärta istället för i hennes mage”, svarade pojken. 

Året som gått

Januari- Våran utredning på Sahlgreska avslutas med att konstatera att jag inte kommer att få genetiska barn och IVF är för oss inte ett alternativ. Vi blir rekommenderade ÄD, och hemskickade för att vänta i lanstinget långa kölista. Tankarna går mycket på att ge upp tanken på genetiska barn. I övrigt jobbade jag galet mycket eftersom det var bokslutsäsong och som revisor skulle alla bolag rapporteras på samma gång. Kvällar helger jobbade jag utan tid för eftertanke.

Februari- Vi får remissbekräftelse och våran kötid startar 2011-02-14- Dokumentet säger att det är 1-1,5 års kötid. Fortsätter jobba galet hårt, trivs inte och vet att jag är klar bara för att jag inte vill byta förrän jag fått vara mammaledig. Jag känner mig utarbetad, behöver tid för eftertanke, men tillåter mig inte att ta det. Vi håller hemligt för omgivningen om vad vi går igenom.

Mars - Jag och mannen var på ett första besök på Kliniken i FInland. Vi tog en del prover, träffade läkaren och fick mer information om äggdonation. Vi åker på skidresa till Sälen.

April - Av alla husvisningar vi gått på de senaste halvåret hittar vi äntligen ett litet enplanshus där vi vinner budgivningen. WOW, vilken utsikt, vi står och undrar hur vi kan ha sån tur att alla andra hoppar av budgivningen... Vi skriver kontrakt och betalar en handpenning. Oj, nu kommer vi att få renovera! ALLT, behöver fixas på ytan. Besiktnignen visar att huset är i bra skick, men allt som syns är fult och behöver målas/tapeteras/ bytas ut/ byggas om/göras snyggare. Men det vi köpte var läget nära havet, centralt i Göteborg, kvällsolen och utsikten. Vi älskade huset och dess planlösning. Inte för många sovrum. Vi kommer ju ändå inte lyckas få massa barn. Vi får vara glada om vi får ett eller två. Här kommer lite bilder på hur det såg ut då.

Altanen, utsikten (mäklarbild)

Sovrum (märklarbild)

Vardagsrum (mäklarbild)

Stora öppna ytor (mäkarbild)

Gästrum (mäklarbild)

Hall (mäklarbild)

Maj- Jag är sliten på jobbet. Trivs inte alls och kan inte fokusera rätt. Min chef låter mig träffa en coach. För henne berättar jag sanningen och hon rekommenderar mig att skriva ner allt vi gått igenom för att berarbeta det. Jag börjar på ett kollegieblock. Det är skittråkigt. Jag bestämmer mig för att istället skriva ner detta i en anonym blogg. Jag börjar blogga.  Och jag får stöd från andra som förstår. Hjälp, vad det betyder mycket för mig! Och 31 maj får vi besked om att kliniken i Finland har matchat oss med en donator! Förhoppningarna och förväntningarna bubblar i kroppen! Vi kommer bli gravida efter sommaren!

Juni -  Vi får tillgång till huset och börjar med att renovera hall/sovrum/vardagsrum. Allt annat behövs göras, men allt annat än just de tre rummen får vänta. Ett projekt i taget. Vi bor kvar i lägenheten medan vi renoverar. Här kommer lite bilder av resultatet:

Sovrum

Sovrum, utbytta garderober

Hemmabyggda sittbänken i hallen,

Matsplaten

Juli- Semester- Vi är på ön och njuter av livet. I mitten av juli börjar jag med medicinering inför min första ÄD-behandling. Mycket tankar, analyserande och förväntningar. Precis innan vi börjar medicineringen är det ett stort event på ön och stor fest. Denna kvällen tror jag är den sista dagen jag får dricka alkohol på över ett års tid. För jag tror ju verkligen att jag kommer bli gravid i aug. Jag passar på att njuta av livet, fylld av förväntan. Vi flyttar ur lägenheten i Majorna.

Augusti - Renoverar kök/gästrum. Väntan, Vi får besked om donatorns ultraljud som skall styra vilken dag vi får åka till Finland. Plötsligt är det dags och jag och mannen sitter på ett flyg till Finland. Vi är där fem dagar. Samma dag som donatorn har äggplock lämnar mannen sperma. Detta befruktas, vi väntar och 8 ägg är befruktade. Vi sätter in ett och fryser ned resten. Väntan. Negativt gravtest. Total krasch. På testdagen formulerar jag en jobbansökan. Jag kan inte vara kvar på mitt gamla jobb fram till mammaledighet, för det kanske inte blir nån.

Gästrummet, renoverat, men ännu ej inrett (jmft gul bild ovan)

September - Jobbintervju, blev intresserad av tjänsten jag sökt. Konferensresa til Toscana. En jobbintervju till, jag blev ännu mer intresserad. En olycka i köket, ger mig stora brännskador veckan innan jag skall på skattekurs med jobbet till soliga Mallorca. Stor oro över att de inte skall försvinna. Jag har solhatt, stark solkräm, halsen omlindad i sjal, i stora solglasögon sitter jag i skuggan hela resan. Tack och lov lade sig detta och syns väldigt lite idagsläget. Att mäts slemhinnan inför nästa ÄD-behandling inföll när jag var på Mallis. Jag besökte Fertility Center of Mallorca för att göra detta VUL. På Mallis fick jag även telefonsamtalet om att jag fått det jobbet jag sökte. Jag tackade ja. Jag sa upp mig. Veckan efter åkte jag till Finland för insättning. Händelserik månad.

Konferensresa till Toscana

På cykeltur i Toscana

Brännskadad och orolig

Fertility center of Mallorca

Skattekurs på Mallis

I suggan under en solstol

Oktober- Negativt test avseende andra behandlingen. Berättar om våran resa för en vän jag kanske borde brättat detta för förlängesedan. Påböjar tredje behandlingen. Åker till Barcelona med mannen och mina föräldrar.

Tapas i Barcelona

Camp Nou Barcelona Match: FC Barca- Mallorca

November- Jag åker åter till Finland för tredje insättningen. Mysslyckas igen. Bloggträff, där jag får träffa många härliga tjejer som kämpar för att få barn. Roligt var det och blev grymt imponerad av det politiska engagemang som fanns hos många av dessa tjejer. Jag och en tjej till kommer överens om att hjälpa föreningen barnlängtan att starta upp en lokalförening i Göteborg.  Går FIA utbildningen. Börjar på nytt jobb. Tar en paus från behandlingar. Vi blir mer och mer taggade inför en adoption.

December- Mycket fokus på nya jobbet. Jobbar hårt, och för första gången på länge trivs jag med det. Skitkul är det!! Vilken nytändning! :) Vi gör hälsokontroll inför att skicka in adoptionsansökan. Vi är mer öppna och berättar mer och mer öppet om att vi inte kan få barn. Vi firar jul i vårat nya hus för första gången.

Slemhinnan mätt på Fertility Center of Mallorca

Idag kom jag iväg och mätte slemhinnan. Den skall vara minst 8 mm vid insättning. Idag var den 7,6 mm. Vid förra behandlingen svarade jag bättre och den var 8,7 mm vid samma mättillfälle. Å andra sida är inte 7,6 mm någon fara tror jag eftersom insättningen inte blir denna veckan och den då har lite tid på sig att växa mer.

Jag har nu mailat till kliniken och frågat om jag skall öka dosen progynova, samt preliminär dag för insättning.

Kliniken på Mallorca visade sig vara nyöppnad och stoltserade med sin fina statistik om 9 graviditeter av totalt 11 insättningar. Oj, ja 11 insättningar bara tänkte jag. Och det blir ju inte direkt ett statistiskt urval, men roligt för dem att det börjar bra iallafall.

Det var bara kvinnor som arbetade där och de verkade duktiga. De fick donatorer från en central "donatorbank" och hade inga problem att få blåögda donatorer trots att det ligger i spanien. Det verkade proffsiga, välinformerade och så var det billigare än i Finland. Hoppas vi inte behöver fler försök, men isåfall kan det ju kanske vara ett alternativ.  Jag har på nåt sätt en känsla av att denna historian för oss kommer att bli väldigt lång. Jag vet inte varför, men det är en känsla jag har.

Nu väntar jag iallfall svar från Finland, så jag kan få veta när det blir av. Jag vill verkligen att det blir måndag eller tisdag nästa vecka. Jag har typ helt omöjligt att ta ledigt i slutet av nästa vecka. Men jag får ju prioritera detta såklart. Men jag önskar VERKLIGEN att måndag eller tisdag funkar!!!

Att hitta en gynekolog på Mallorca?

Jag behöver ju göra VUL någon gång cykeldag 10-12 för att mäta min slemhinna. Nu är det så att det infaller när jag är på kurs med jobbet på Mallorca. Jag åker på lördag och kommer hem lördagen därefter dvs är borta cykeldag 8-16.

Eftersom jag har saker som är svåra att undvika på jobbet cykeldag 19-och framåt så hade jag önskat att min insättning blir cykeldag 17 eller 18. Om min slemhinna växer normalt så borde det vara fullt rimligt att göra insättningen cykeldag 17 eller 18. Förra gången var jag ju redo vid det laget, men donatorns senare ägglossning gjorde att insättningen blev framskjuten till cykeldag 26 förra gången.

Kliniken i Finlands förslag på detta var att mäta slemhinnan så sent som cykeldag 17, efter att jag kommit hem från Mallorca. Då blir förmodligen insättningen när jag egentligen inte kan vara borta från jobbet. Visst blir det så får jag ju skita i jobbet, men går det att lösa är det ju bättre. 

Jag började googla på gynekologer på Mallorca. Görläskigt. Hamnade bara på kliniker som drivs en enskilda män. Jag kom fram till att jag vågar nog inte gå  till en gynekolog i ett annat land, på ett främmande språk, helt ensam, och ingen jag reser med skall dit. Jag funderade ett tag på om jag skulle berätta för en kollega och be henne följa med. Men nej, det kändes inte bra.

Plötsligt: Jag hittar en fertilitetsklinik, Fertility Center Mallorca som riktar sig till inhemska och utlänska som gör bland annat äggdonation. Hemsidan verkade proffsig på engelska, gynekologerna var kvinnliga, lokalerna såg fräscha ut. På deras hemsida kunde man läsa sig till att de hade mycket goda kunskaper om äggdonation. Kände igen så mycket jag läste om så jag kände att de verkligen hade koll, Jag sökte ringde dem och en mycket trevlig kvinna som pratade flytande engelska svarade. Hon förstod direkt vad jag behöver för undersökning och inget var några problem. Det var dyrt. Jämfört med att jag har frikort hemma så kostade det 130 EUR. Men det får vara värt det. Det både lugnar mig och kan kankse göra så att min insättning kan bli de dagar jag hoppas på.

Samtidigt så är det här så galet sjuuuuuuukt. Jag skall till en fertilitetsklinik på Mallorca. Det känns lite overkligt. En värld som jag inte ens visste fanns för ett år sedan. Och nu står jag här. 

Hur går äggdonationen egentligen till?

Jag har en vän (IRL) som vet våran historia och som själv skall göra sin andra IVF nu ungefär samtidigt som vi skall göra ÄD. Jag hoppas verkligen att det går vägen för henne. Hon hade varit så värd det! Eventuellt kommer vi ha insättning samma vecka. (Läskigt) Jag mailade henne att vi nu var igång med medicinering inför behandlingen eftersom jag visste att hon skulle börja nu med.

Jag fick då frågan: Är det nässpray nu, eller hur går behandlingen till?

Frågan väckte en tanke att är ju faktiskt inte så många som vet hur det går till. Jag tänke därför skriva kort om vår behandling här.

Nedreglering?
Anses inte nödvändigt efter som jag har så högt FSH. Ingen nässpray för mig. Jag är redan nedreglerad i naturen. ( låter illa, men så är det)

Behandling av mig inför insättning?
Vad som är nödvändigt för min del av behandlingen innan instättning är att jag får en tillräckligt tjock slemhinna i livmodern för att embryot skall kunna fastna. På mensens första dag (torsdag vecka 29) började jag äta progynova som är tabletter som skall få min slemhinna att växa. 2 aug, (dvs 12 dagar efter behandlingsstart), skall jag till gyn i Sverige för att mäta tjockleken på min slemhinna. Den bör då vara minst 8 mm. Jag mailar resultatet till kliniken i finland på tisdag. Om den inte är tillräckligt tjock kan jag prova att öka dosen av progynovan. Men eftersom donatorn då är igång med hormonstimulering och närmar sig ägglossning har jag ju inte all tid i världen på mig att få ordning på slemhinnan. Vill den inte så vill den inte. Då kan vi inte fullfölja behandlingen. Så mycket fokus på min slemhinna nu.. . :S

Matchning med donatorn
Beräknad ägguttag av donatorn är någon gång under vecka 32, antagligen tidigt vecka 32 eftersom måndag är cykeldag 18 för mig. Vi får antagligen definitivt besked under vecka 31 om när hon är redo. Efter att hon gjort ultraljud efter hormonstimulering. Först när vi vet det kan vi boka flygbiljetter hotell mm

I Finland - Befruktning-Insättning
Dagen då donatorn har ägguttag skall vi vara på kliniken för att min mans spermier skall befruktas med hennes färska ägg. (Läskigt, tänk om vi ser henne i väntrummet). Alla hennes ägg tilldelas till oss. På dagen för ägguttaget får vi veta hur många ägg det blev. Beräknat ägguttag är preliminärt under vecka 32. Samma dag som ägguttaget är påbörjar jag en ny form av medicinering inför insättningen.

Efter att mannen lämnat "sitt bidrag" får vi vänta medan han spermier och hennes ägg befruktas. Efter 2-3 dagar är det dags för insättning. Det innebär att vi behöver vara i Finland 3-4 dagar innan vi kan flyga hem igen. De embryona som överlever som vi inte sätter in fryser vi ner och om vi inte lyckas första gången kan vi göra nya försök med dessa.

Hemma igen
Jag tar vaginala mediciner. Testar 14 dagar efter insättning med blovprov. Om jag skulle vara gravid skall jag fortsätta med dessa vaginala mediciner till graviditetsvecka 10 för att lura kroppen att den faktiskt skall vara gravid.

Sammanfattning av preliminär plan kortform
21 juli Mens- Progynovastart
2 aug- VUL mäta slemhinnan
8 aug Preliminärt beräknat ägguttag
10 aug Preliminärt beräknad insättning
24 aug Preliminärt beräknad testdag

Min nästa utmaning: Att slemhinnan skall ha växt tillräckligt när vi mäter den 2 aug!!!!

Giftig livmoder?

Teknisk info om våran barnlöshet just nu:

• 1) Äggstockarna är paj Diagnosen (POF) Premature ovarian failure

Om äggstockarna inte fungerar blir det svårt att få ägglossning av de äggen man har. Nästa problem:

• 2 ) Äggreserven är slut AMH 0,1

Ja äggreserven är i princip noll. Så även om äggstockarna skulle piskas igång så finns det inga ägg att gå ägglossning av. Vilket dilemma

• 3) Äggdonation?

Om vi accepterar problem ett och två, ger upp tanken på genetiska barn, och går över på äggdonation. Då är problem 1 och 2 borta och nu gäller det "bara" för embryot att fastna i livmodern. Där kommer ett nytt orosmoment:

• 4) Skrumpen livmoder

Är livmodern giftig? Kan man inte veta. Men vad man vet är iallafall att livmoder börjar krympa när man kommer i klimakteriet. När jag var 28, under 2010, fick jag veta att jag är i för tidigt klimakterum. Mensen har det iofs aldrig var ordning på. Plötsligt får jag en flaschback från 2007 i min hjärna:

När jag var 25 var jag hos BM för att förnya preventivmedel. Trött på p-piller och en känsla i kroppen att hormonerna inte var bra att sätta i sig bad jag om en sprial. Inga problem sa BM och gjorde en undersökning. Till sist var hennes slutsats att jag inte kunde få en spiral. Varför? Din livmoder är för liten, du kommer få ont därför att sprialen kommer inte få plats.

Börjar nu analysera detta och funderar på om jag inte varit i för tidigt klimakterium i flera år. kan embryot fastna trots att min livmoder redan krymt?

Om embryot väl skulle fasta kommer nästa hinder:

• 5) Förhöjd missfallsrisk

Utredningen visade på ytterligare brister. *suck* Mitt TSH-värde visade sig ligga över gränsvärdena för när man vill blir gravid. Det innebär att kroppen har ett förhöjt immunförsvar och stöter bort främmande föremål. Ett embyro består ju både av mannens spermier och kvinnans ägg. Kroppen vid högt TSH stöter lättare bort embyrot därför att den inte känner igen mannens spemie. Med ÄD, blir missfallsrisken ännu större för att kroppen känner varken igen ägget eller spermien. På kliniken i Finland säger de att detta MÅSTE medicineras och regleras innan ÄD för mig, för annars är det ingen idé alls.

Hur skall vi fixa den är resan? Kommer vi igenom detta är det ett mirakel

Min historia del 2- Infertilitetsbeskedet

Jag fick mens när jag var 13 år gammal. Oregelbunden. Men det är ju inte ovanligt att mensen är oregelbunden när man är 13-15 år... När jag var 15 år skulle man vara fräck med vännerna. P-piller var poppis. Undrar varför, man var ju ändå oskuld. Men man skulle slippa mensvärk och få regelbunden mens. Skitbra!

Jag är väl antagligen inte lätt att leva med och dessutom kräsen så jag hade inte lätt för att träffa rätt karl, så förhållanden kom och gick. Aldrig slutade jag med p-piller, för jag hade hört att det inte var bra att sluta med p-piller och sedan snabbt börja igen. Jag hoppades ju ändå hela tiden att jag snart skulle träffa mannen i mitt liv, så sluta med p-piller var väl onödigt?

Sagt och gjort, dagarna innan jag fyllde 25, 2007, dök Mr Right upp. Min älskade D. Aldrig någonsin hade något känts så bra. Jag har aldrig tidigare vågat satsa. Men denna kändes allt 100%.

Vi flyttade ihop 2008

Förlovade oss 2009

Gifte oss 2010

Är det tillåtet att vara så här lycklig?

Slutade med p-piller mars 2010 när jag var 27 år, efter att ha ätit p-piller i 12 år. Mensen var oregelbunden i början men lagom till sommaren och lugnare tempo på jobbet började den komma regelbundet. När jag började stressa på jobbet försvann den. Gravid??? Nej. Ingen mens, inget plus. Till slut uppsökte jag läkare. Trodde inte jag skulle få hjälp inom ett år. Men fick provera, pergotime & tog lite blodprov och nu skulle jag blir gravid på nolltid, väl?

Efter 2 veckor ringde läkaren tillbaka och sa att provsvaren hade kommit. Men han ville att jag skulle ta om dem för det som testerna visade var inte sannolikt. Jag tog om dem och ett par veckor senare låg ett brev med en kallelse till läkaren. *hjälp*

Mötet med läkaren:

Läkaren frågade om vi ville ha barn och ja sa:

-Ja, det är ju det som är tanken med att jag vill ha tillbaka mensen.

Han sa (efter massa annat snack): Det kommer bli en besvärlig historia för er och du behöver nog gå hem och fundera på de alternativen som finns för dig. Det är:

1) Att välja ett liv utan barn (det lyssnade jag inte på)
2) Äggdonation (det visste jag inte vad det var, så det förstod jag inte)
3) Adoption (Det hörde jag och blev helt svimmfärdig)

Det första jag sa var:
- Ja men det finns ju saker man kan göra åt sånt här, jag menar provrörsbefruktning /IVF och sånt är ju jättevanligt...

Läkaren tittade sorgset men snällt på mig och sa:
-Tyvärr K, I ditt fall är IVF ingen idé.

Du är ett sk för tidigt klimakterium. Vaddå klimmakterium jag är 28 år????? Går det? Resten hörde jag inte.

Den dagen var det som att drömmar man haft sedan man var ett litet barn sprack.

Mitt FSH låg på 60 vid två mättillfällen. FSH skall ligga på under 10 för en fertil kvinna. Om det ligger över 20 får man inte göra IVF för de är ingen idé

Läkaren hade inte tillräcklig kunskap om barnlöshet utan var tvungen att skicka mig vidare till Sahlgrenska reproduktionsmedicin.

Jag höll ihop hela mötet med läkaren. jag kom ut från vårdcentralen och bara föll ihop på marken. Ett sådant hysteriskt gråtanfall jag nog aldrig haft i mitt liv... Någon hade trampat mig på mitt innersta jag. Infertil? Klimakteriet? Det kan ju inte vara sant. Är de dags att vakna snart?

Fortsättning följer...

Uppdaterad äggdonationsstatistik tynger

Idag uppdaterade Sahlgrenska sin statistik avseende insättningar av embyon i olika kategorier IVF, FET, äggdonation.

Tidigare visste jag att 2009 års statistik visade att 11 av 31 insättningar av donerade ägg hade lyckats. Hoppades att de skulle bli ännu bättre på detta och att 2010 års utfall skulle bli bättre.

Idag publicerade de sin statistik som visar att endast 7 av 40 insättningar lyckats. :( det är alltså från 35% 2009 till 17% 2010.

Jag är aningen knäckt. Vi har ju remiss till Sahlgrenska. Skit också!

http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/1/Gynekologi-och-Reproduktionsmedicin/Reproduktionsmedicin/Resultat/



- Posted using BlogPress from my ....

Innan vi förstod att vi inte kan bli gravida naturligt

När vi fick detta besked hade vi knappt börjat försöka på allvar att få barn. Vi gifte oss i aug 10 och planen var väl att börja försöka efter det. Vi hade slutat med p-piller i god tid innan dess för att på i ordning på regelbundna cyklar mm så vi skulle vara redo efter bröllopet!! :)

Jag hade under några år arbetat mycket hårt på ett arbete med stor resultatinriktad press. Inte ovanligt att jag jobbade över på helger och flertalet sena kvällar varje vecka. Mitt jobb har långa periodier med hård arbetsbelastning och vid dessa har min mens alltid försvunnit. Så fort jag fick ledigt och slappnade av med kom mensen igen. Men jag brydde mig egentligen inte.

Mitt i kärriären, 28 år, och inte så sugen på barn just då. Mens? Det är var ju urskönt att slippa???

Men tiden gick och jag förstod att så här hårt kan jag inte arbeta. Även mina kollegor flaggade och min chef hjälpte mig att gå av ett antal uppdrag. Detta var våren innan vårt bröllop. Jag tog en låååång semester på 2 månader och min mens kom tillbaka. Regelbundet.

Weeee! Efter bröllopet skulle vi börja baka bebis! :)

Bröllopet aug 2010 var rena lyckoträffen :) I september, när jag hade börjat arbeta, var mensen borta igen???? Gravid?? *hoppas* Nähä, ingen mens inget plus. Men nu var jag ju inte stressad längre? Nu borde ju inte mensen försvinna?

Jag fick hade nog bara rena turen som fick en tid hos gyn. Jag såg mig inte direkt ha barnlöshetsproblem för vi hade ju knappt börjat försöka. Men gyn var snäll och gav mig provera för att gå igång mensen och sen skulle jag komplettera med pergotime, så skulle jag säkerligen bli gravid på nolltid efter det. Han tog några blodprov med för sakens skull.

Weeee!!! Så glada vi var!!

Fortsättning följer här!!